Vattnet är ojämnt fördelat (Läroboken s. 149)
Det finns tillräckligt rent sötvatten i världen, fördelningen är ändå så ojämn att vattenbrist och överflöd utgör stora problem. Torrtid och regntid växlar med varandra, i Finland finns det tillräckligt vatten hela året medan det i Etiopien kan gå år utan tillräckligt regn. Se karta över nederbördens fördelning i världen.

Den ojämna fördelningen av vatten leder till konflikter. Vattnet i floder som rinner genom många länder skall räcka till alla. Dammbyggen och avledning av vatten för bevattning, gör att tillgången till vatten kan vara ojämn i flodernas nedre lopp. En annan orsak till konflikter är föroreningen av vattnet genom industri och orenat avloppsvatten. Floder där vattnets användning förorsakat diskussioner är bland annat Nilen, Jordanfloden, Amu Darja och Syr Darja, Donau och Rhen.

Vattnets kretslopp (bild 6.6). Vinden hämtar vatten som avdunstat in över land, en stor del av regnet faller tillbaka i havet, men i bergstrakter regnar det också mycket. Vattnet kan samlas i glaciärer för en tid. Vattnet rinner ner i sjöar och åar som ytvatten eller sipprar från markvattnet ner i grundvattnet. Båda vägarna kan vattnet återvända till havet. I varma områden är avdunstningen så kraftig att mycket litet vatten når havet .

Bild 6.6: Vattnets kretslopp består av många skeden.

Tillgången till rent vatten
Många av de sjukdomar som plågar människorna i U-länderna idag skulle inte finnas om det fanns tillgång till rent vatten. Ungefär en sjättedel av världens människor 1,1 miljarder, har inte tillgång till rent vatten. Störst är bristen i Indien och Kina. Tillgången till grundvatten minskar då grundvattnet används snabbare än det förnyas. Tar man för mycket grundvatten kan brunnen förstöras av att salt havsvatten tränger in.

I I-länderna har de flesta människorna tillgång till rent vatten. Tidigare var grundvattnet viktigt som källa till dricksvatten. Numera är vattenbehovet i många I-länder så stort att ytvatten från floder och sjöar renas till dricksvatten. På många ställen finns det ändå en osäkerhet om vattnet är verkligt rent. Konsumtionen av vatten på flaska är stor och tomflaskorna utgör ett problem. Människorna längs Rhenfloden har tillgång till kranvatten som teoretiskt sett passerat genom industri och andra människor flera varv innan det kommer ut ur kranen hos dem.

Avsaltat havsvatten används i vissa länder, processen är dyr.

Vattenförbrukningen
Det finns stora skillnader mellan hur mycket vatten som används och vad man använder vattnet till på olika ställen i världen. Man kan dessutom skilja på det vatten som en person använder direkt och den indirekta vattenförbrukningen.

Den indirekta vattenförbrukningen är det vatten som går åt till att producera maten, också det vatten som används för att bevattna odlingar. Till indirekt förbrukning räknas också den mängd vatten som behövs för tillverkningen av industriprodukter, konsumtionsvaror.

Globalt används 70 % av det sötvatten som människorna använder till bevattning, 20 % till industriproduktion och 10 % utgörs av hushållsvatten (se bild 6.7). Vattenförbrukningen för produktionen av en dags mat varierar mellan 2000 och 5000 liter. Också finländare äter mat som producerats med bevattningsvatten, fastän åkrarna i Finland sällan bevattnas. Importerade apelsiner, tomater och andra grönsaker och frukter härstammar ofta från bevattnade odlingar kring Medelhavet.

I U-länderna är det ofta kvinnorna och barnen som hämtar rent vatten till hemmet. Det är ofta flera kilometer till brunnen eller källan. Kvinnorna kan bära t.o.m. 20 liter vatten per gång, oftast på huvudet. Vattenhämtningen kan ta tre timmar varje dag. 10 l är medeltalet för den direkta vattenförbrukningen per person och dag i ett U-land,

I I-länderna är förbrukningen mycket högre. I USA är förbrukningen 380 liter per person och dygn. En finländare som bor i höghus förbrukar i snitt 155 liter per dag (bild 6.8). En spolning av toaletten förbrukar 6-12 l per gång, duschen förbrukar ungefär 12 l per minut.

En viktig orsak till vattenproblemet i U-länder är att en stor del av avloppsvattnet från toaletter och hushåll släpps ut orenat i vattendragen. I många fall finns inget tryggt system överhuvudtaget för toalettbestyr och personlig hygien. Detta leder till att det vatten som finns förorenas.

Hur skall vattnet räcka till?
Bevattningsbehovet för att producera världens mat kommer ännu att öka. För att få vattnet att räcka till och skydda de grundvatten och ytvattentillgångar som finns kan en hel del åtgärder vidtas:

Bild 6.9: Roterande sprinklers bevattnar runda odlingsområden
i torra klimat, Sydafrika.

• Effektivare användning av bevattningsvattnet (droppbevattning m.m.) och minskade förluster genom avdunstning i kanaler och dammar (bild 6.9) gör att vattnet räcker till större odlingar.
• Genom att välja odlingsväxter som är anpassade till ett torrt klimat och inte bevattna onödiga odlingar (gräsmattor) räcker vattnet längre. Aralsjöns problem är delvis förorsakade av de vattenkrävande bomullsodlingarna som finns längs floderna Amu och Syr Darja.
• Bättre vattenledningar. Gamla vattenledningar i många städer läcker kraftigt, upp till 50 % av vattnet går förlorat på det här sättet.
• Vattentoaletter står för en stor del av det vatten som hushållen förbrukar. Genom att avstå från vattentoaletter eller genom att installera moderna vattensparande modeller kan man spara mycket vatten. Också vattensparande tvättmaskiner, blandare och duschar minskar förbrukningen.
• Effektivare vattenförbrukning inom industrin. Traditionellt har industrin kunnat slösa med vatten. Med modern teknologi kan industrin ofta återanvända sitt processvatten vilket har många goda konsekvenser.
• Ett effektivare skydd av vattenresurserna. I Europa hotas både yt- och grundvatten av föroreningar. Boskapens urin och avföring, gödsling och industri, avstjälpningsplatser och vägar förorenar grundvattnet.

Litteratur:

Rosenström, Ulla; Palosaari, Marika: Mått på hållbar utveckling. Indikatorer på hållbar utveckling i Finland – läget år 2000. Miljöministeriet, Helsingfors 2000. ISBN 952-11-0825-8

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8

Föregående

Nästa