Kölden som risk (Läroboken s. 64)
Hetta är sällan ett problem i Finland, däremot kan köld i olika former förorsaka skador och problem (bild 2.13). Köld förorsakar ändå störst problem i områden där köld är ovanlig.

Bild 2.13: Snö tynger ned konstruktioner och får
dem att gå sönder. Foto: Anna-Karin Ek.

Köld
I länder där husen inte är byggda för kalla vintrar kan redan en köldknäpp med några minusgrader leda till att människor fryser ihjäl även inomhus. Kölden förstärks av vind och förorsakar snabbt förfrysning. I Finland härstammar köldrekordet på -51,5 grader från 1999 i Kittilä. Om kroppstemperaturen sjunker blir människan apatisk och tappar sin initiativförmåga. Allvarligast och snabbast blir nedkylningen om man faller i vattnet. Det är viktigt att kroppstemperaturen höjs på ett kontrollerat sätt för att inte ytterligare skador skall uppstå.

Bild 2.14: Den kallaste luften syns ofta som dimma,
kall luft rinner nedåt, -15°C.

Nattfrost
Nattfrost förorsakar problem för odlare i stora delar av världen, i Kalifornien, södra Frankrike liksom i Finland. Vissa växter tar skada vid låga temperaturer redan ovanför 0°C, andra grödor tål ett visst mått av köld i synnerhet på våren. De områden som främst drabbas av nattfrost är låglänta dalar dit kall luft rinner ned från omgivande områden. Den kallare luften syns ofta som dimma "älvor", bild 2.14 visar luftskiktning på vintern.

För att förebygga odlingsskador skall man välja odlingsplatsen så att känsligare grödor, såsom potatis odlas högre upp på sluttningarna, helst mot sydväst. Vallväxter, råg och korn tål mera köld. Den termiska växtperioden är kort i Finland. Med termisk växtperiod avses den tid då dygnets medeltemperatur överstiger +5°C.

Tjäle och permafrost
Tjälen förorsakar mycket skada på de finländska vägarna. När man bygger nya vägar används metoder som gör att skadorna blir mindre, men gör det dyrt att bygga vägar.

Bild 2.15: Tjälhål, ispelare lyfter sand och stenar och
och förorsakar hål och gropar när de smälter.

Tjälen uppstår när vattnet i marken fryser. Det frusna skiktet går i södra Finland ca en halv meter ned i marken, i Lappland flera meter ned. På platser där mycket vatten rör sig fryser nytt vatten på undre sidan av det redan frusna vattnet, ibland bildas på det sättet långa pelare som lyfter marken (bild 2.15). På våren smälter och brister pelarna och det bildas hål och ojämnheter. Mest tjälskador uppstår det i lera och andra finkorniga jordarter. Tjälen behöver beaktas vid alla slag av byggnation i Finland.

I länder med permafrost har man byggt vägar och järnvägar ovanpå permafrosten. När jordens medeltemperatur stiger har permafrosten i vissa områden börjat smälta och vägarna förstörs, detta inträffar både i Sibirien och Alaska.

Snö, snöstormar och is
Snöfall förorsakar sällan stora problem i Finland, förutom det första kraftiga snöfallet på hösten som brukar förorsaka trafikkaos. Samhället har beredskap för snöröjning, husen är också byggda att hålla en viss mängd snöbelastning. I Finland varierar snötäckets tjocklek från år till år ganska mycket. I södra Finland finns ofta ingen snö, i Lappland över en meter.

Under senaste år har taken på ett flertal stora industri-, idrotts- och butikshallar störtat samman av snöns tryck. I Finland har inga människor skadats tills vidare, men bland annat i Ryssland och Tyskland har många människor omkommit.

I områden där starkt snöfall inträffar med flera års intervaller, kan kraftigt snöfall förorsaka att människor blir instängda i bilar på vägarna. Det händer att människor då fryser ihjäl i sina bilar. Snön förorsakar ofta strömavbrott genom att träd faller över ellinjerna så att kablarna brister. I moderna länder är strömavbrott mycket problematiska eftersom uppvärmning och matlagning i allmänhet kräver elektricitet.

Bild 2.16: Små isberg utanför Svalbard.
Foto: Anna-Karin Ek.

Isarna försvårar sjöfarten och gör många hamnar otillgängliga under vintern. I haven nära polerna utgör isbergen en riskfaktor för sjötrafiken (bild 2.16). Med modern utrustning på fartygen kan fartygen numera undvika isbergen på ett helt annat sätt än för hundra år sedan då Titanic gick under i april 1912.

Laviner
I bergstrakter utgör lavinerna en allvarlig riskfaktor. Lavinerna dödar många människor årligen i hela världen. Fara för laviner uppstår till exempel då det faller mycket nysnö på ett skikt av snö med liten friktion. Om snöns kristaller är mycket släta hakar de inte i varandra, redan vibrationerna från ett rop kan få de övre snölagren att glida iväg ovanpå det instabila skiktet (bild 2.17).

Bild 2.17: Snölagren i en lavin.

I Finland inträffar laviner sällan, bergen är inte så branta, men Schweiz och Österrike drabbas ofta av laviner. Mest dödsoffer kräver lavinerna i bergsområdena i Himalaya. Faktorer som påverkar förekomsten av laviner är:

• Sluttningens lutning, laviner inträffar oftast på sluttningar med en lutning på mer än 35°.
• Snömängd och -kvalitet. Stora mängder nysnö ökar risken för laviner, gammal snö kan få en konsistens som strösocker, köldsnö kan vara mycket hal.
• Temperaturen, om stora mängder snö fallit och temperaturen stiger, ökar risken för laviner.
• Förekomst av skog eller högre buskar gör att laviner inte uppkommer så lätt, tät barrskog kan hejda en lavin.

Lavinerna kan vara mycket destruktiva men lyckligtvis kan de till en del förebyggas. För att minska risker och skador i samband med laviner kan man vidta följande åtgärder:

• När man rör sig i områden med lavinfara skall man aldrig vara ensam.
• Rätt utrustning: Alla personer skall ha: spade, sändare/mottagare (en såkallad "piippari"), mobiltelefon, sond (en "teleskopkäpp" som man sticker ner i snön för att söka begravda personer med).
• Helst bara skida på trygga områden med preparerade pister.
• Övervakning och varningssystem. Snöns egenskaper skall övervakas och varningar utfärdas till exempel i radio och TV.
• Bebyggda områden kan skyddas med lavinstaket och plantering av skog.
• Byggförbud, områden med vanligt förekommande laviner skall lämnas obebyggda. Lavinerna lämnar spår i naturen, lavinbanor, dessa skall inte bebyggas.
• Laviner kan utlösas på konstgjord väg.
• Utbildad räddningspersonal med lavinhundar och utrustning bör finnas till hands.

Litteratur:

Karttunen, Hannu; Koistinen, Jarmo; Saltikoff, Elena; Manner, Olli: Ilmakehä ja sää. Ursan julkaisuja 62. Tähtiteteellinen yhdistys Ursa, Helsinki 1998. ISBN 951-9269-87-8

Suomalainen sääkirja, etanasta EL Niñoon. Juhani Rinne, Jarmo Koistinen ja Elena Saltikoff (toim.). Otava, Helsinki 1998. ISBN: 951-1-15483-4

Jääkaudet. Koivisto, Marjatta (toim.). WSOY, Helsinki 2004. ISBN 951-0-29101-3
Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8

Föregående

Nästa