Hur definieras ett U-land eller ett I-land? (Läroboken s. 94)
Det kan vara lätt att säga om vissa länder att de är U-länder, andra länder kan vara svårare att kategorisera. Det finns många metoder och kriterier som man kan använda för att mäta välstånd. De flesta mer använda metoderna kombinerar flera faktorer.

Ett lands utvecklingsgrad är inte ett konstant tillstånd utan landet förändras med tiden. Ett sätt att förklara förändringen är att använda den demografiska transitionsmodellen.

Bild: 5.9: Den demografiska transitionsmodellen förklarar hur förändringarna i
befolkningen sker över en längre tidsperiod.

Den demografiska transitionsmodellen förklarar förändringar i mortalitet och nativitet och därmed i befolkningens storlek. Länder i olika delar av världen befinner sig i olika skeden av transitionen, också inom länder kan det finnas områden i olika skeden. Mortalitet och nativitet är bland annat beroende av landets hälsovård och befolkningens utbildning, faktorer som är viktiga när man bedömer välstånd (bild 5.9).

Skede I. Alla länder har genomgått detta skede. Numera förekommer det endast i områden med ursprungsbefolkning såsom i delar av Amazonas och i Borneos regnskogar.
Skede II. Detta skede betecknas av en allt snabbare befolkningstillväxt. De minst utvecklade länderna i Afrika befinner sig i skede II.
Skede III. Befolkningen ökar fortfarande, men hastigheten minskar. Många länder i Sydostasien befinner sig i skede III.
Skede IV. De flesta av länderna i Europa befinner sig i skede IV. Befolkningen ökar inte längre och variationerna i mortaliteten är små.

Bild 5.10: Baby, född i Finland.

Kriterier för mätning av välstånd
Landfakta för detta avsnitt är hämtade från: http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/

1. BNP, bruttonationalprodukt/invånare. Bruttonationalprodukten mäter värdet av alla varor och tjänster som rör sig i ett land. Medeltalet i hela världen år 2005, var 9 300 US$. Typiska I-länder har en bruttonationalprodukt på mer än 15 000 US$, medan fattiga U-länder har mindre än 1 000 US$. Finlands BNP var 30 300 US$. Skillnaden mellan de fattigaste och de rikaste länderna ökar.
   
   Det finns felkällor i det som bruttonationalprodukten mäter:
• Skillnader mellan rika och fattiga människor syns inte
• Statistiken (befolkningens storlek m.m.) kan vara felaktig
• Värdet av hushållsarbete, byteshandel och naturahushållning mäts inte
• Svart och grå ekonomi mäts inte
• Landets inflation och skulder är svåra att beakta
  
  
2. Nativitet och mortalitet. Förhållandet mellan nativitet och mortalitet definierar förändringarna i befolkningens storlek (bild 5.9). Den demografiska transitionsmodellen kan användas för att se i vilket skede av befolkningsutvecklingen ett land befinner sig. Ett land där en stor del av befolkningen är ung har en låg mortalitet. Ett land där en stor del av befolkningen är gammal har en hög mortalitet. Nativiteten var år 2005 störst i Niger 51,33 ‰, mortaliteten störst i Botswana 29,36 ‰.
   
   
3. Befolkningens tillväxthastighet och fördubblingstid. Befolkningstillväxten förorsakar problem för landet då landet årligen behöver satsa mycket på livsmedelsproduktion, skolor och hälsovård.
   Världens befolkningstillväxt år 2005 uppskattades till 1,24 %, I EU till 0,14 % (Finland 0,16 %), i många U-länder till mer än 2 % (Somalia 3,38 %).
   
   Med formeln: 70/tillväxthastigheten kan man räkna ut befolkningens fördubblingstid. Världens befolkning skulle fördubblas på 56 år, Somalias befolkning på 20 år, Finlands på 437 år.
   
   
4. Förväntad livslängd vid födelsen. Den förväntade livslängden berättar om det allmänna tillståndet i landet. Faktorer såsom hälsovård, näringstillstånd och miljöns tillstånd avspeglas i livslängden.
   
   Livslängden i världen i medeltal är 64 år, i Japan är livslängden 81 år i Swaziland bara 33 år. Typiskt för I-länder är att kvinnor lever mycket längre än män. Kvinnorna i U-länderna dör ofta i sjukdomar relaterade till graviditet och förlossning vilket gör att skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor minskar. I vissa länder är kvinnornas förväntade livslängd kortare än männens (Namibia män 44,7 kvinnor 43,1).
   
   
5. Spädbarnsdödlighet/barndödlighet (räknas per tusen levande födda barn, ‰). Dessa två faktorer berättar mycket om hälsovården, livsmedelssituationen och förekomsten av smittsamma sjukdomar. Spädbarnsdödligheten kan inte elimineras helt då det alltid finns barn som föds för tidigt och med medfödda skador.
   
   Spädbarnsdödligheten (barn under ett år) är i hela världen i medeltal 50 ‰, i U-länder är spädbarnsdödligheten hög, 187 ‰ i Angola där den är högst, i EU är den 5,1 ‰. I Finland är spädbarnsdödligheten mycket låg, 3,6 ‰.
   
   
6. Födelsetal. Födelsetalet anger antalet barn per kvinna. I länder där kvinnornas ställning är bättre och de får gå i skola minskar antalet barn per kvinna. Mest barn får kvinnorna i Niger och Mali, fler än 7 barn per kvinna, få barn föds det i många av Europas länder (1,2- 1,5).
   
   
7. Läskunnighet hos personer över 15 år. 82 % av människorna i världen kan läsa. Två tredjedelar av analfabeterna är kvinnor. Över två tredjedelar av analfabeterna finns i följande 8 länder: Indien (läskunnighet 59 %), Kina (90 %), Bangladesh (43 %), Pakistan (49 %), Nigeria (68 %), Etiopien (43 %), Indonesien (88 %), och Egypten (58 %).
   
   Procentuellt är läskunnigheten sämst i länder i västra Afrika. En del av befolkningen här lever som nomader. Fattigdom, svält och oroligheter har försvårat skolgången: Niger (18 %), Burkina Faso (27 %), Sierra Leone (30 %).
   
   
8. Kvinnornas ställning i samhället. I många länder har kvinnorna få rättigheter. De får inte själva bestämma om sina liv, när och vem de gifter sig med, i många länder kan inte kvinnor äga fast egendom eller tjäna egna pengar.
   
   
9. Näringsnivå, kaloriintag per person. WFP/WHO rekommenderar att det dagliga kaloriintaget skall överskrida 2 100 kcal. Underskrids detta under en längre tid uppstår olika slag av bristsjukdomar. I vissa länder är kaloriintaget tillräckligt men maten innehåller inte alla näringsämnen som behövs. I I-länder är kaloriintaget ofta för stort vilket i sin tur leder till många sjukdomar (karta)
   
   Det finns idag 852 miljoner svältande människor i världen. En stor del av dem är barn och åldringar. Procentuellt är de svältande flest i Afrika men absolut sett svälter flest människor i Asien: 221,1 miljoner i Indien, 203,5 miljoner i Afrika söder om Sahara, 142,1 miljoner i Kina, 52,9 miljoner i Latinamerika och Karibien, 33,1 miljoner i främre Orienten och Nordafrika.
   
   
10. Andelen av befolkningen som är sysselsatt inom jordbruket. Antalet människor som arbetar inom jordbruket är stort i länder där varje familj själv producerar den mat de behöver och sällan har produkter att sälja. I mer utvecklade länder ökar sysselsättningen inom industrin, i I-länderna är flest människor sysselsatta inom servicenäringarna.
    I Malawi uppskattas 90 % av befolkningen arbeta inom jordbruket, i Zambia 85 %, i Kina är 49 % av befolkningen sysselsatt inom jordbruket. I EU sysselsätter jordbruket 4,5 % av befolkningen.
    
    
11. Urbaniseringsgraden återspeglar delvis vad människorna arbetar med. När befolkningen ökar snabbt på landsbygden flyttar de unga människorna in till städerna. Industrierna finns i närheten av städerna.
    
    
12. Energiförbrukning per person. Energiförbrukningen visar konsumtionsnivån och antalet bilar i samhället. Konsumtionsvarorna kräver energi både i tillverkningen och ofta som råvara. I länder med kallt klimat förbrukas mer energi för uppvärmning än i varma klimat. Människorna i utvecklade länder påverkar också miljön mycket mera än människorna i U-länder, deras ekologiska fotspår är mycket större.
    
    Energiförbrukningen omvandlad till motsvarande energiinnehåll i ett kg olja (kgoe) är följande för ett urval länder: Bangladesh 145 kgoe, Kina 887 kgoe, Turkiet 1 046 kgoe, Finland 6 518 kgoe, USA 7 921.
    
    
13. Tillgång till kust. Många av de allra fattigaste länderna är LLDC-länder (Landlocked Least Developed Countries) som saknar kust. Avsaknaden av kust försvårar handel med andra länder. Listan på LLCD- länder omfattar länder såsom Afghanistan, Burkina Faso, Mali och Niger.

Bild 5.11: FN:s HD-index visar ländernas välfärdsnivå, http://en.wikipedia.org/wiki/UN_Human_Development_Index.

För att bedöma ett lands utvecklingsgrad kan man använda olika slag av index. Ett av de mest använda är PQLI, Physical quality of Life Index. Detta index använder sig av tre kriterier för mätningen av ett lands utvecklingsgrad: Läskunnighet, förväntad livslängd och barndödlighet. Varje av de tre kriterierna poängsätts 1-100 och medeltalet räknas ut, ett lågt PQLI-värde innebär att ett land är underutvecklat.

FN:s HDI (Human Development Index) är ett annat index där fler kriterier används. Se lista över länder och grunderna för indexet (bild 5.11).

U-landsbistånd. Läs mer om hur Finland ger U-landsbistånd på utrikesministeriets hemsidor och om principerna. Många frivilligorganisationer och kyrkor arbetar med U-landsbistånd. Biståndet kan ha olika karaktär. Katastrofhjälp och kortare insatser kräver en annan slags insats än ett långtidsunderhåll av skolor, sjukhus och barnhem.

Bild 5.12: Elever från Mattlidens gymnasium åkte till Namibia för att
bygga solspisar tillsammans med namibianska ungdomar år 2003.

Litteratur:

Suomen tilastollinen vuosikirja 2004. Tilastokeskus, Hämeenlinna 2004. ISBN 952-467-350-9

Hyvää matkaa. Huovinen, Maarit (toim.). Kustannus Oy Duodecim, Jyväskylä 2002. ISBN 951-656-807-6

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8