Inledning (Läroboken s. 137)
Människornas vardag fylls allt mera upp av verksamheter och produkter där det krävs komplicerad teknologi. En stor del av maten produceras med hjälp av teknologi. Denna teknologi har medfört många förändringar som gjort livet lättare, men samtidigt för beroendet med sig utsatthet.

Livsmedelsproduktionen och dess problem
Den ökande befolkningen i världen behöver mera mat. Just nu är livsmedelsproduktionen så stor att den i teorin räcker åt alla människor. Produktionen av livsmedel är stor i många I-länder medan svälten huvudsakligen finns i U-länderna. Ekonomiska och geografiska hinder gör att så många människor (800 miljoner) ändå svälter. Det är främst fattigdom som gör att människorna svälter (se kartor). USA är världens största exportör av livsmedel.

De flesta svältande finns just nu i Afrika söder om Sahara. Enligt de trender som finns ökar antalet svältande i Afrika (befolkningen växer), medan antalet sjunker i resten av världen.

Hur kan man effektivera livsmedelsproduktionen? FAO (FN:s organisation för livsmedel och jordbruk) har publicerat en undersökning, Livsmedelsproduktionen
fram till 2030, om framtidens livsmedelsproduktion. På FAO:s hemsidor finns det kartor med anknytning till livsmedelsproduktionen. Nedan finns en lista på åtgärder som kan öka livsmedelsproduktionen och risker i samband med dem.

1. Ökade odlingsarealer. En del av den ökade livsmedelsproduktionen kommer att ske på områden som röjs i regnskog. Möjligheterna att öka odlingsarealen är begränsade. De områden som inte ännu är uppodlade är sådana som hotas av försaltning, erosion och ökenspridning. Ungefär 10 % av landområdena är uppodlade, samtidigt som nya åkrar röjs, blir nästan lika många obrukbara.
   
   Betesmarkerna utsätts för stort slitage. Om djurhjordarna är för stora trampar djuren sönder växttäcket och erosionen för bort matjorden.
   
   
2. Ökad användning av konstgödsel. De åkrar som är i bruk kan producera mera genom användning av konstgödsel. En stor del av jordbruket i U-länder använder ingen konstgödsel. Konstgödsel är dyrt, de fattigaste med de sämsta åkrarna har inte råd att betala för gödsel.
   
   En del av konstgödseln rinner ut med regnvattnet och göder i stället vattendragen. I längden kan man inte få bra skördar bara med hjälp av konstgödsel.
   
   
3. Ökad användning av kemikalier. Pesticider (dödar skadedjur) och herbicider (dödar ogräs) kan ha många negativa effekter om de inte används på rätt sätt. Farliga jordbrukskemikalier är bland andra: lindan, parathion och etylenklorid. De utgör en fara för dem som besprutar och för dem som äter maten. Bara i Guatemala blir 30 000 människor förgiftade varje år. Många bönder är analfabeter och kan inte läsa bruksanvisningarna.
   
   Hormoner i djuruppfödningen är en annan grupp kemikalier som kan förorsaka problem.
   
   
4. Ökad användning av maskiner. I de utvecklade länderna är användningen av maskiner ett måste. Jordbruken är stora och arbetskraften dyr. Maskiner är dyra och arbetskraften billig i U-länderna. Det kan vara svårt att få reservdelar och att reparera maskinerna.
   
   

   Bild 6.3: Maskiner underlättar och försnabbar jordbruksarbetet.

5. Ökad konstbevattning. I Asien är en stor del av åkerarealen konstbevattnad, över 50 % av spannmålsodlingarna (mest ris) är bevattnade. I resten av världen är andelen mycket mindre. Ungefär 70 % av det vatten som människorna använder går till konstbevattning.
   
   I vissa områden leder konstbevattningen till stora problem. Floderna torkar tidvis ut och det finns inte vatten för befolkningens andra behov av vatten. Aralsjön håller på att torka ut på grund av konstbevattning, med enorma miljöproblem som följd. Andra konsekvenser av konstbevattningen är att marken blir salt, eller försumpas. Malaria och bilharzia blir vanligare. Grundvattennivån sjunker och brunnar torkar ut.
   
   För att spara på vattnet utvecklas nya tekniker för att minska på avdunstning och andra förluster. Droppbevattning, roterande sprinkler och övertäckta odlingar minskar vattenförlusterna men kräver mer investeringar.
   
   

   Bild 6.4: Kålsorterna är långt förädlade.

6. Förädling och genteknik. Den gröna revolutionens växtförädling ökade avsevärt ris- och veteproduktionen i hela världen utom i Afrika. Nu strävar man efter att få fram nya varianter av odlingsväxter som är anpassade för Afrika. De skall klara torka, mager jord och avsaknaden av kemikalier.
   
   Med hjälp av genteknik och traditionell förädling kan man få fram nya sorter som klarar av till exempel salt jordmån eller insektangrepp. Ett annat mål med förädlingen är att ta fram sorter som har ett högre näringsinnehåll, till exempel mer vitamin A. Många länder tillåter inte genförändrade växter. EU finansierar en nätsida om genändrade växter och och mat och andra produkter som innehåller sådana.
   
   
7. Omfördelning av odlingsväxter. I många U-länder där befolkningen svälter odlas penninggrödor på stora arealer. Penninggrödorna odlas på stora plantager och går på export eller producerar inte näringsrika livsmedel. Vanliga penninggrödor är bananer, jute, sockerrör, kaffe, te, kakao, tobak och bomull. Mer arealer kunde reserveras för livsmedelsproduktion. Inkomsterna för penninggrödorna är dock viktiga för fattiga länder.
   
   
8. Omstrukturering av ägoförhållandena. Många jordbrukare äger inte sin egen jord. Det här gör att de kan bli utan land och rättigheter (Kina). Plantager sysselsätter många men markanvändningen är inte effektiv. En omfördelning av jorden så att bönder har små intensivt odlade markområden kan öka livsmedelsproduktionen. Omfördelningen innebär ett svårt problem. Vem har rätt till marken, hur mycket skall var och en få?
   
   I Zimbabwe är livsmedelsbristen stor. De vita plantageägarna har drivits bort och ersatts med personer som inte vet hur jordbruk skall skötas.
   
   

9. Förändrade matvanor. Det krävs mycket mer odlingsmark för att producera ett kg djurprotein än ett kg växtprotein. Det här betyder ändå inte automatiskt att vegetarianism skulle öka tillgången på mat.
   
   Grisar i Europa som föds upp på soja och majs som odlats i tropiska regnskogar är inte hållbar livsmedelsproduktion. Däremot finns det många husdjur som livnär sig på växter som inte människan kan äta (renlav och tistlar) eller som inte annars skulle odlas överhuvudtaget (timotej och klöver).
   
   FAO förutspår att matvanorna i hela världen kommer att ha en större tyngdpunkt på mjölkprodukter, ägg och kött i framtiden. Det här innebär en stor utmaning för de länder som idag svälter. De kommer förmodligen att behöva importera en stor del av sina livsmedel.

   Bild 6.5: Getter äter nästan vad som helst, papperssäckar tistlar och allt grönt som växer upp.
10. Alternativa odlingsmetoder. Konventionellt jordbruk kan göra odlingsmarken utsatt för erosion och utarmning. Mildare markbearbetning, växelbruk, och skogsjordbruk minskar dessa effekter. Ekologiskt lantbruk innebär att inga konstgjorda gödselmedel används och inga gifter. Ekologiskt lantbruk innebär därför att det finns djur vars spillning sprids ut på åkrarna.
    
    
11. Utbildning. Utbildning är en av de centrala punkterna i effektiveringen av jordbruksproduktionen. Nya odlingsmetoder och växtsorter kan introduceras. För att kunna använda kemikalierna som används i jordbruket på ett säkert sätt behöver man både känna till skadedjur och kunna dosera ämnena rätt.
    
    
12. Ökad fiskfångst. Fisk är en viktig proteinkälla för en stor del av världens befolkning. Modernt fiske med enorma fartyg och effektiva metoder för att lokalisera fisken har lett till att fiskbestånden i stora delar av världen har minskat.
    
    Fiskodling har traditionellt varit en del av jordbruket i Asien. Med ökad användning av kemikalier är detta inte längre möjligt. Fiskodlingar och odling av räkor och andra vattenorganismer belastar miljön och leder till eutrofiering. I tropikerna där man huggit mangroveskogar för att ge plats för räkodlingarna utsätts kusterna för ökad erosion. Mangroveskogarna har skyddat kusten för stormvågor och tsunamin.

Litteratur:

Schmidt-Bleek, Friedrich. Luonnon uusi laskuoppi: Ekotehokkuuden mittari MIPS, översättning och redigering: Lettenmeier, Michael. Gaudeamus, Helsinki 2000. ISBN 951-622-814-1

Goudie Andrew, Viles Heather: The earth transformed, an introduction to human impacts on the environment. Blackwell publishers, Oxford 1997. ISBN 0-631-19465-7

Rosenström, Ulla; Palosaari, Marika: Mått på hållbar utveckling. Indikatorer på hållbar utveckling i Finland – läget år 2000. Miljöministeriet, Helsingfors 2000. ISBN 952-11-0825-8

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8

Föregående

Nästa