Hoten mot haven (Läroboken s. 85)
Haven har en central plats i många människors liv. Ur haven får människorna en stor del av sin mat. På och under havsbottnen finns olja och andra dyrbara mineraler. Haven är viktiga för transport och rekreation (bild 4.9). En stor del av kusterna är tätt bebodda.

Bild 4.9: Havet är viktigt för rekreation, men också
för transport och fiske.

Människan har kanske haft en föreställning om att haven är oändliga och att de därför inte förändras av människans aktiviteter. Haven har fått tjäna som mottagare för alla sorters avfall. Valar och fiskar har fångats i enorma mängder tills det plötsligt inte fanns just något att fånga. Ett läromedel om hoten mot haven hittar hu här.

Oljeutsläppen och deras orsaker
Oberoende av orsaken till oljeutsläppen förorsakar de många problem. Oljan i sig skadar organismerna i havet och längs stränderna. Det har också visat sig att kemikalier som används för att ta bort oljan är problematiska. Man kan inte använda stränderna för rekreation. Effekterna av oljeolyckor på ekosystemen syns under många år. Stora områden är allvarligt förorenade (bild 4.10)

Bild 4.10: Kartan visar områden med svår oljeförorening och platser för tankerolyckor (ITOPF).

Bild 4.11: Orsaker till oljeföroreningar i havet, medeltal över en längre tidsperiod (Ocean Planet).

Orsakerna till oljeutsläpp är flera, och varierar från år till år (bild 4.11). Då det inträffar stora tankerolyckor utgör utsläppen från fartyget till och med hälften av de årliga utsläppen. I samband med krig och oroligheter i oljeproducerande länder ökar utsläppen. Svåra stormar kan öka olika slags olyckor .

• Utsläpp från land, förorenat ytvatten, transporteras längs floder. Små båtmotorer släpper ut mycket olja i vattnet. Osaklig hantering av olja i samband med oljebyten på land, trafik m.m. utgör en mycket stor del av utsläppen.
• Avsiktliga utsläpp från tankfartyg och andra fartyg. Dumpning, tömning av ballasttankar är vanligt på internationellt vatten.
• Tankerolyckor. Olyckor inträffar inte alla år men vissa år utgör tankerolyckorna mer än hälften av alla utsläpp. "Prestige" sjönk utanför Spaniens kust i november 2002.
• Utsläpp från oljeborrningsplattformer på havsbottnen står för en del av föroreningen.
• Rökgaser från fartyg och från landområden förorenar stora områden.
• Naturligt läckage från oljekällor på havsbottnen är svåra att åtgärda.

Många åtgärder för att minska mängden oljeutsläpp har vidtagits. Eftersom en stor del av oljeutsläppen härstammar från land behövs det mer information om hur motorolja skall hanteras. Rökgasreningen behöver förbättras. Säkerheten på tankfartyg behöver förbättras, också dumpningen av olja på internationellt vatten bör upphöra.

Oljetransporterna i Östersjön har tidigare råkat ut för olyckor. Nu ökar transporterna från flera hamnar (bl.a. Primorsk/Björköby) och därmed ökar riskerna för nya olyckor. Östersjön är ett mycket utsatt hav. Vattenvolymen är liten och vattnet byts ut mycket långsamt. Östersjön beviljades år 2004 PSSA-status: ett hav som kräver speciellt skydd. IMO (internationella sjöfartsorganisationen) beviljar denna status till områden som är speciellt känsliga för de risker som sjöfarten förorsakar.

Föroreningen av kustvattnen
Kustvattnen belastas med utsläpp från landområdena. Belastningen märks speciellt vid mynningarna av stora floder som flyter genom områden med stor befolkning (bild 4.12). En stor del av föroreningarna inverkar eutrofierande d.v.s. gödande på havsvattnet.

Bild 4.12: Förorenade havsområden, föroreningarna
är värst närmast kusten och vid flodmynningar.

Ursprunget till föroreningarna vid kusterna:

• Avloppsvatten från bebyggelse. På många platser i världen släpps avloppsvattnet fortfarande orenat ut direkt i havet. Vattnet innehåller då stora mängder kväve (urin) och fosfor (tvättmedel), som är viktiga näringsämnen för algernas tillväxt. Övergödningen leder till algblomningar som kan vara farliga. Havsbottnarna lider också av syrebrist, vilket leder till att bottnarna dör och näringsämnen frigörs. Fiskarter och andra ekonomiskt viktiga organismer försvinner.
• Näringsämnen från lantbruket. Husdjuren producerar avföring och urin som i allmänhet används som gödning på åkrarna. Om mängderna är stora rinner en del av näringsämnena ut i vattendragen och grundvattnet. I länder med stor djurtäthet såsom i Danmark och många andra Europeiska länder är det här ett stort problem. Konstgödsel som används på åkrarna hamnar också i vattendragen. Vattendragen kan skyddas med enkla åtgärder: rätt dosering av gödseln, skyddszoner mot vattendragen, rätt markberedningsmetoder, sedimentationsdammar m.m..
• Näringsämnen från odling av fisk och räkor. I många områden är fiskodlingen i havet en viktig näringsgren. Utfodringen av fisken och fiskarnas avföring förorsakar övergödning, i synnerhet om vattnet inte kommer åt att cirkulera tillräckligt.
• Miljögifter. Inom lantbruket och industrin används mycket olika kemikalier som är giftiga för levande organismer (bild 4.13). Olika skeden i avfallshanteringen förorsakar också utsläpp. Speciellt problematiska är de ämnen som bryts ned långsamt och som därför anrikas i näringskedjan (POP-kemikalier). Användningen av många gifter har förbjudits eller begränsats (DDT m.fl.). Samtidigt börjar man använda många nya kemikalier vars miljöverkan inte ännu är kända. En grupp ämnen som är problematiska är de som har hormonhärmande effekter och som inverkar på individernas könsutveckling och förmåga att fortplanta sig (ftalater, P-pillerhormoner).
• Tungmetaller. Tungmetallerna härstammar från industri och gruvdrift. Tungmetallerna ansamlas i organismen och kan också förorsaka akuta förgiftningar. Östersjöns vatten har relativt höga halter av vissa tungmetaller. Gruvolyckor i inlandet kan förorsaka utsläpp av giftiga metaller i vattendragen.

Bild 4.13: Industri och jordbruk vid vattendrag förorsakar
utsläpp som belastar vattendrag och havsområden.

Dumpning av avfall
Havsbottnen har fått tjäna som slutdeponier för allt från uttjänta kärnubåtar till hushållsavfall. Tidigare var det vanligt att avfallsförbränningsfartyg brände problematiskt avfall ute till havs på internationellt vatten och sedan dumpade askan i havet. En striktare övervakning av avfallshanteringen på alla slags fartyg och insikten om att avfall kan vara värdefullt minskar på dumpningen.

Överfiske
Fiskerinäringen är hotad i stora delar av världen på grund av att fångsterna är för stora. Internationella överenskommerlser för att skydda stammarna av hotade fiskarter strävar efter att minska problemen. Övervakningen av att avtalen följs är svår och tjuvfiske är vanligt. Överenskommelserna tolkas dessutom olika i flera länder. Fångsten av val för vetenskapligt syfte i Japan är ett exempel på en omdebatterad avvikande tolkning av valfångsförbudet. Läs mera om fiske här.

I många fall förorsakar fiskemetoderna och fångstredskapen varaktig skada på havsbottnen eller på korallreven. Fiskeredskapen kan vara farliga för delfiner och andra däggdjur. I många fall utgör andra arter än den önskade, en mycket stor del av fångsten, de här arterna kastas tillbaka i havet.

Litteratur:

Natur i Nord. Naturskydd i Norden under 1900-talet. Suul, Jon (red.). Nord 2003:5. Nordiska Ministerrådet. Köpenhamn 2003. ISBN 92-893-0871-0

Goudie Andrew, Viles Heather: The earth transformed, an introduction to human impacts on the environment. Blackwell publishers, Oxford 1997. ISBN 0-631-19465-7

Ympäristötilasto. Environment statistics. Tilastokeskus, Ympäristö ja luonnonvarat 2000:1. Yliopistopaino, Helsinki 2000.

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8