Hamn

Tekniska hasarder, konsumtion

Startsida
Studiehandledning

Endogena risker
Jordbävningar
Vulkanism
Tsunami

Övningsuppgifter

Klimatet: förändringar
Drivhuseffekten
El Niño
Vädrets nycker, hetta
Vädrets nycker, köld
Stormar
Översvämningar
Övningsuppgifter

Den levande naturen
Farliga eller skadliga djur
Sjukdomar, allmänt
Sjukdomar, lista

Övningsuppgifter

Hotade ekosystem
Tropiska skogar
Haven

Övningsuppgifter

Befolkningen: Tillväxt
Städer och migration
U-land/I-land
Turismen
Krig och terrorism
Övningsuppgifter

Produktion: Livsmedel
Rent vatten
Tekniska hasarder, konsumtion
Övningsuppgifter

Hållbar utveckling (Läroboken s. 156)
Många risker uppkommer på grund av teknologiseringen av samhället. Industriprodukternas tillverkning och konsekvenserna av att vi använder dem inverkar negativt på miljön.

FN:s miljö- och utvecklingskonferens år 1992, antog handlingsprogrammet "Agenda 21". Programmet strävar efter Hållbar utveckling. Finland var ett av de första länderna som antog programmet. Regeringens principbeslut innebär enligt citatet från miljöministeriets hemsida följande:

På sikt skall programmet leda till ekologisk hållbarhet genom att användningen av icke förnybara naturtillgångar minskar, naturens produktionsförmåga och värden bevaras och miljöns tillstånd förbättras. I fråga om social och kulturell hållbarhet avses programmet tillföra samhället och individerna bättre kunskaper och färdigheter i fråga om hållbar utveckling, vilket samtidigt säkrar en fortsatt välfärd. Vad ekonomisk hållbarhet beträffar syftar programmet till bättre nationell konkurrensförmåga och högre sysselsättning parallellt med en övergång till mindre miljöbelastande produktions- och konsumtionsmönster.

Vi kan inte öka konsumtionen av begränsade resurser hur länge som helst. Nu konsumerar en västerlänning många gånger mer resurser än en människa i ett outvecklat land, och lämnar ett mycket större ekologiskt fotspår. Det finns inte tillräckligt med resurser för alla människor att konsumera så mycket. Räkna ut storleken av ditt eget fotspår på adressen: http://www.footprintnetwork.org/gfn_sub.php?content=myfootprint, eller läs mera om fotspår här. Det finns också ett svenskt läromedel om ekologiska fotspår.

Om vi inte är säkra på miljö- och andra konsekvenser av våra handlingar, är ökad försiktighet motiverad, det är svårare eller kanske omöjligt att rätta misstag i efterskott.

Dagbrott har stor inverkan på miljön.
Bild 6.10: Dagbrott har stor inverkan på miljön.

Utvinningen av råvaror
Oljan utgör en av de viktigaste råvarorna för industrin. Olja är också en av de viktigaste energikällorna. Därför är oljeproduktionen också ett miljöproblem. Gruvdriften behövs för utvinningen av metaller och mineraler ur berggrunden (bild 6.10). All utvinning, uran, stenkol och aluminium m.m., är verksamheter som har konsekvenser för miljön.

Stenkolsgruvorna i Kina är mycket farliga, varje år dör hundratals arbetare i gruvorna. Det kan läcka ut giftigt vatten från gruvområdet till vattendragen. Gruvdrift kräver mycket energi.

För riskerna som sammanhänger med jordbruksprodukter se avsnittet om produktion, livsmedel.

Industriproduktionen
Industrin förädlar råvarorna som de primära näringarna producerar.

I Finland är pappersindustrin mycket viktig. Processerna i framställningen av papper förorsakade tidigare många olika utsläpp som var skadliga för miljön. Numera har industrin bättre anpassat sig till de nya kraven, som både konsumenter och myndigheter ställer på miljöhänsyn. Detta visar att utsläppen till luft och vatten kan minskas (bild 6.11).

Alla industrier har inte anpassat sig, i synnerhet industrierna i mindre utvecklade länder förorenar miljön mycket och det sker många olyckor. Den 13 november 2005 brast en damm i nordvästra Kina och bensen spreds med flodvattnet förbi flera miljonstäder som på det sättet inte kunde använda flodvattnet som råvara för dricksvatten. Trots beredskap och kontroller sker det olyckor också inom industrin i Europa. I England utbröt en brand i ett oljelager i december 2005. Enorma mängder svart rök skymde solen och förde med sig sot till stora områden.

Industrier förorsakar föroreningar genom sina "normala" utsläpp
Bild 6.11: Industrier förorsakar föroreningar genom sina "normala" utsläpp.
Kunskap och teknologi för minskade utsläpp finns.

Många NIC-länder (Newly Industrialized Countries) som har en snabbt expanderande industrisektor, har inte råd, och inte alltid kunskap, att minska industrins skador på miljön. De flesta industriolyckorna inträffar i U-länderna.

Transport
Råvarorna transporteras till fabriker för att förädlas. Från industrin transporteras de till försäljning, och sedan från butikerna hem. Tidigare var järnvägstransporter viktiga, numera sker en stor del av transporten med bil. Färskvaror åker jorden runt med flyg för att inte hinna bli gamla. Transporter med fartyg är miljövänliga men långsamma.

Transporterna förorsakar luftföroreningar. I vissa väderlägen gör avgaserna stadsluften hälsovådlig. I Helsingfors övervakas luften kontinuerligt. I många storstäder är luften så dålig att människorna använder ansiktsmasker när de rör sig ute.

Olyckor kan drabba alla slags transporter. Till havs kan skeppen förlisa och det finns allt fler pirater. Flygplan störtar i dåligt väder. På vägarna händer det ändå mest olyckor. Många olyckor sker i transporten av industriprodukter men också i transporten av människor i och med att antalet bilar ökar.

1,2 miljoner människor dör årligen i trafikolyckor. Det här innebär att trafikolyckorna kommer på tredje plats bland dödsorsakerna i världen. Antalet dödsolyckor sjunker i många länder, såsom i Finland, men stiger snabbt i U-länderna, där varken vägar eller fordon är speciellt säkra, trafikregler finns inte eller följs inte, och körstilen ofta är vårdslös (bilderna 6.12 och 6.13).

Olika slags fordon får samsas på vägarna.
Bild 6.12: Olika slags fordon får samsas på vägarna.

Barn och gamlingar får ofta åka ute på flaket, hastighet 100 km/h.
Bild 6.13: Barn och gamlingar får ofta åka ute på flaket, hastighet 100 km/h.

Användningen av varor och olyckor under användningen.
Då man använder varor förbrukar många av dem energi. Leksaker skall ha små batterier och större maskiner behöver elektricitet eller annat bränsle. Energikällorna förorsakar många olyckor (explosioner, elchocker). En annan sida av användningen av maskiner är att vi är så beroende av eldrivna maskiner (elspisar och tvättmaskiner), att ett elavbrott är en katastrof.

Bränder som uppstår när varor går sönder förorsakar giftutsläpp. Maskiner kan vara farliga på många andra sätt. Större konstruktioner såsom broar och hus kan rasa. Slarv i tillverkningsskedet och vårdslöshet under användningen är de viktigaste orsakerna till olyckorna.

Kemikalier i samhället
Tidigare använde man relativt sorglöst DDT för att avlusa barn. Numera vet vi att DDT har hormonliknande verkan och att ämnet ansamlas i näringskedjan. Årligen kommer det ut närmare 2000 nya kemikalier på marknaden. Många av dem är endast bristfälligt testade. Det är därför skäl att undvika onödig kemikalienvändning.

Kemikalier kan hamna ut i omgivningen vid transport, vid bränder och genom många andra slags olyckor. Största delen av kemikalierna hamnar ändå i naturen genom den "normala" användningen av produkterna. Östersjön tar emot en cocktail av gifter från omgivande länder. Här kan du läsa mer om organiska miljögifter.

Vi bygger hus och målar dem på insidan med målarfärger, golven beläggs med plastmattor och möblerna består av olika slags skivor med hartser och lim. I många olika varor tillsätts antibakteriella medel (t.o.m. i tandkräm och kalsonger). På huden smetar vi solkrämer och annan kosmetik som har komponenter med hormonhärmande verkan. Till vardags hanterar vi kläder och plaster som innehåller mjukgörare och flamskyddsmedel. Många av dem har hormonhärmande verkan eller har effekter som vi inte ännu känner till (bild 6.14).

Livsmedelsproduktionen innebär en ökande användning av kemikalier, det finns gödsel och gifter för att bekämpa ogräs och skadedjur med. Hormoner används för att styra tillväxten av både växter och djur. Många av dessa kemikalier är helt ofarliga, andra är det inte.

Kemikalieövervakningen är ett viktigt mål inom EU. Den nya förordningen REACH reglerar tillverkning, användning och forskning gällande kemikalier inom EU:s område. Konsumenterna vill ha mer forskning och kontroll medan industrin motsätter sig. Mer om bestämmelserna finns på EU:s Internetportal.

Det är lätt att samla ihop många olika
Bild 6.14: Det är lätt att samla ihop många olika
kemikalier i de flesta hushåll.

Avfallshanteringen
De snabbt ökande avfallsmängderna leder till massiva miljöproblem. Varje medborgare i EU producerar i medeltal ett kg fast avfall om dagen. Det blir 365 kg/år. En stor del av detta är miljöfarligt avfall som kräver specialhantering. Avstjälpningsplatserna kräver stort utrymme. Mycket avfall hamnar i naturen och skadar växt- och djurliv och människor. Nya kemikalier förorsakar problem. Allt detta ställer nya krav på avfallshanteringen.

Det finns olika vägar att välja. Man kan se avfallet som en energikälla. Plast avger mycket energi när den bränns. Bioavfall och slam från reningsverk kan användas för att producera biogas (metan).

Förbränningen av avfall är mycket omdebatterad i Finland. Förbränning kan vara motiverad om det inte finns utrymme att deponera avfallet. Förbränning kräver en mycket kontrollerad process och rökgasrening eftersom avfallet kan innehålla tungmetaller och andra gifter. Nya farliga gifter såsom dioxin kan bildas under förbränningen.

Avstjälpningsplatser läcker ut ämnen till grundvattnet om de inte är väl skötta. Avfallsplatser producerar också mycket metan, som är en drivhusgas. I många U-länder finns det hela samhällen som lever på och av avstjälpningsplatserna.

Avfallssortering är ett effektivt sätt att minska de negativa effekterna som avfallet medför. Återanvändningen av metall, glas och papper fungerar bra i många länder och är också ekonomiskt motiverad. Det hållbaraste sättet att minska avfallets negativa effekter skulle vara att hindra att avfall uppstår. Detta skulle innebära en minskad konsumtion vilket i sin tur leder till förändringar i den globala ekonomin.

Energiproduktionen
En stor del av energiproduktionen sker med fossila bränslen vilka förorsakar utsläpp av växthusgaser (6.15). Kärnkraft förorsakar inte direkta koldioxidutsläpp men har andra konsekvenser (se gruvdrift och strålning). Energiproduktion med vattenkraft har också konsekvenser för miljön. Regleringen av vattendrag gör att fiskar har svårt att ta sig förbi dammarna. Dammarna i sig förorsakar utsläpp av gaser då metan bildas i de syrefria förhållandena som uppstår då stora områden blir under vatten. Rekreationsvärdet hos stränder vars vattenlinje flyttar sig flera meter dagligen minskar.

Under kalla vintrar är energiproduktionen stor i Finland
Bild 6.15: Under kalla vintrar är energi-produktionen stor i Finland. Rökgaserna innehåller numera mest koldioxid och vatten.

Vindkraften är en förnyelsebar energikälla
Bild 6.16: Vindkraften är en förnyelsebar energikälla. Placeringen av kraftverken är omdebatterad i Finland. Möllor i Tyskland.

Energiproduktion genom användningen av förnyelsebara energikällor ökar långsamt, men betydelsen ökar hela tiden. Solenergi (direkt och indirekt), vindkraft (bild 6.16), vattenkraft och olika slags biobränslen är just nu de viktigaste förnyelsebara energikällorna.

Joniserande strålning
Människor utsätts dagligen för naturlig joniserande strålning. Dessutom utsätts vi för annan strålning som härstammar från mänsklig verksamhet. Den joniserande strålningen är skadlig då den kan skada vår arvsmassa och på det sättet förorsaka cancer och andra genetiska skador.

På Strålsäkerhetsinstitutets hemsidor kan man läsa om all slags strålning. Icke joniserande strålning har längre våglängd än den joniserande och är mindre farlig för människan. UV-strålning och radiovågor är icke joniserande. Den joniserande strålningen människan utsätts för härstammar huvudsakligen från följande källor.

  • Radon är en ädelgas som naturligt finns i berggrunden och är den viktigaste strålningskällan för finländare. Illa planerade hus kan ha mycket höga radonhalter inomhus. Vattnet från borrbrunnar kan också ha höga radomhalter.
  • Atomprov i atmosfären och olyckan i Tjernobyl förorsakade radioaktiva nedfall i hela världen. Det har gjorts 512 kärnsprängningar i atmosfären.
  • Hälsovård och apparater är också källor till radioaktiv strålning. Röntgenundersökningar ger en liten stråldos vid varje undersökning, brandvarnare avger en svag strålningsdos, inom industrin används en hel del mätinstrument som använder joniserande strålning.
  • Kärnkraften utbyggs just nu i Finland. Den femte reaktorn byggs i Olkiluoto. Kärnkraften belastar inte atmosfären direkt med koldioxid och har av den anledningen förespråkare. I normaldrift förorsakar ett kärnkraftverk inte nämnvärda utsläpp. Radioaktiviteten i samband med kärnkraftsavfallet, det använda bränslet och uranutvinningen utgör fortfarande olösta problem.

    Många kärnkraftverk i världen har en bristfällig säkerhet och är gamla, vid dem är risken för olyckor och störningar i driften hög. Det finns just nu 443 reaktorer i världen, 104 av dem i USA. Det använda bränslet från kärnkraften kan användas för anrikning av råvara för kärnvapen.

    Kärnkraftverk kan skadas och bli farliga vid jordbävningar och i krigssituationer och terroristangrepp.

  • Kärnvapen. Under det kalla kriget byggdes det upp en ansenlig arsenal av kärnvapen. Fortfarande finns det länder där kärnvapen utvecklas, IAEA är den institution som övervakar den fredliga användningen av kärnkraft och arbetar också för att inte kärnvapen sprids till flera länder. Hiroshima och Nagasaki förstördes av atombomber i slutet av andra världskriget den 9 augusti 1945.

Litteratur:

Schmidt-Bleek, Friedrich. Luonnon uusi laskuoppi: Ekotehokkuuden mittari MIPS, översättning och redigering: Lettenmeier, Michael. Gaudeamus, Helsinki 2000. ISBN 951-622-814-1

Goudie Andrew, Viles Heather: The earth transformed, an introduction to human impacts on the environment. Blackwell publishers, Oxford 1997. ISBN 0-631-19465-7

Wahlström, Erik; Hallanaro, Eeva-Liisa; Manninen Sanni: Miljöns framtid i Finland. OY Edita AB Helsingfors 1996. ISBN 951-37-1955-3.

Rosenström, Ulla; Palosaari, Marika: Mått på hållbar utveckling. Indikatorer på hållbar utveckling i Finland – läget år 2000. Miljöministeriet, Helsingfors 2000. ISBN 952-11-0825-8

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8

Utbildningsstyrelsen Distansgymnasiet
EDU.fi