Tekniska hasarder, konsumtion |
|||||
Endogena
risker Klimatet:
förändringar Den
levande naturen Hotade
ekosystem
Befolkningen: Tillväxt Produktion:
Livsmedel |
Hållbar utveckling
(Läroboken s. 156) FN:s miljö- och utvecklingskonferens år 1992, antog handlingsprogrammet "Agenda 21". Programmet strävar efter Hållbar utveckling. Finland var ett av de första länderna som antog programmet. Regeringens principbeslut innebär enligt citatet från miljöministeriets hemsida följande:
Vi kan inte öka konsumtionen av begränsade resurser hur länge som helst. Nu konsumerar en västerlänning många gånger mer resurser än en människa i ett outvecklat land, och lämnar ett mycket större ekologiskt fotspår. Det finns inte tillräckligt med resurser för alla människor att konsumera så mycket. Räkna ut storleken av ditt eget fotspår på adressen: http://www.footprintnetwork.org/gfn_sub.php?content=myfootprint, eller läs mera om fotspår här. Det finns också ett svenskt läromedel om ekologiska fotspår. Om vi inte är säkra på miljö- och andra konsekvenser av våra handlingar, är ökad försiktighet motiverad, det är svårare eller kanske omöjligt att rätta misstag i efterskott.
Utvinningen av råvaror Stenkolsgruvorna i Kina är mycket farliga, varje år dör hundratals arbetare i gruvorna. Det kan läcka ut giftigt vatten från gruvområdet till vattendragen. Gruvdrift kräver mycket energi. För riskerna som sammanhänger med jordbruksprodukter se avsnittet om produktion, livsmedel. Industriproduktionen I Finland är pappersindustrin mycket viktig.
Processerna i framställningen av papper förorsakade tidigare
många olika utsläpp som var skadliga för miljön.
Numera har industrin bättre anpassat sig till de nya kraven, som
både konsumenter och myndigheter ställer på miljöhänsyn.
Detta visar att utsläppen till luft och vatten kan minskas (bild
6.11).
Många NIC-länder (Newly Industrialized
Countries) som har en snabbt expanderande industrisektor, har inte råd,
och inte alltid kunskap, att minska industrins skador på miljön.
De flesta industriolyckorna inträffar i U-länderna. Transport Transporterna förorsakar luftföroreningar. I vissa väderlägen gör avgaserna stadsluften hälsovådlig. I Helsingfors övervakas luften kontinuerligt. I många storstäder är luften så dålig att människorna använder ansiktsmasker när de rör sig ute. Olyckor kan drabba alla slags transporter. Till havs kan skeppen förlisa och det finns allt fler pirater. Flygplan störtar i dåligt väder. På vägarna händer det ändå mest olyckor. Många olyckor sker i transporten av industriprodukter men också i transporten av människor i och med att antalet bilar ökar. 1,2 miljoner människor dör årligen i trafikolyckor. Det här innebär att trafikolyckorna kommer på tredje plats bland dödsorsakerna i världen. Antalet dödsolyckor sjunker i många länder, såsom i Finland, men stiger snabbt i U-länderna, där varken vägar eller fordon är speciellt säkra, trafikregler finns inte eller följs inte, och körstilen ofta är vårdslös (bilderna 6.12 och 6.13). Användningen av varor
och olyckor under användningen. Bränder som uppstår när varor går sönder förorsakar giftutsläpp. Maskiner kan vara farliga på många andra sätt. Större konstruktioner såsom broar och hus kan rasa. Slarv i tillverkningsskedet och vårdslöshet under användningen är de viktigaste orsakerna till olyckorna. Kemikalier i samhället Kemikalier kan hamna ut i omgivningen vid transport, vid bränder och genom många andra slags olyckor. Största delen av kemikalierna hamnar ändå i naturen genom den "normala" användningen av produkterna. Östersjön tar emot en cocktail av gifter från omgivande länder. Här kan du läsa mer om organiska miljögifter. Vi bygger hus och målar dem på insidan med målarfärger, golven beläggs med plastmattor och möblerna består av olika slags skivor med hartser och lim. I många olika varor tillsätts antibakteriella medel (t.o.m. i tandkräm och kalsonger). På huden smetar vi solkrämer och annan kosmetik som har komponenter med hormonhärmande verkan. Till vardags hanterar vi kläder och plaster som innehåller mjukgörare och flamskyddsmedel. Många av dem har hormonhärmande verkan eller har effekter som vi inte ännu känner till (bild 6.14). Livsmedelsproduktionen innebär en ökande användning av kemikalier, det finns gödsel och gifter för att bekämpa ogräs och skadedjur med. Hormoner används för att styra tillväxten av både växter och djur. Många av dessa kemikalier är helt ofarliga, andra är det inte. Kemikalieövervakningen är ett viktigt mål inom EU. Den nya förordningen REACH reglerar tillverkning, användning och forskning gällande kemikalier inom EU:s område. Konsumenterna vill ha mer forskning och kontroll medan industrin motsätter sig. Mer om bestämmelserna finns på EU:s Internetportal.
Avfallshanteringen Det finns olika vägar att välja. Man kan se avfallet som en energikälla. Plast avger mycket energi när den bränns. Bioavfall och slam från reningsverk kan användas för att producera biogas (metan). Förbränningen av avfall är mycket omdebatterad i Finland. Förbränning kan vara motiverad om det inte finns utrymme att deponera avfallet. Förbränning kräver en mycket kontrollerad process och rökgasrening eftersom avfallet kan innehålla tungmetaller och andra gifter. Nya farliga gifter såsom dioxin kan bildas under förbränningen. Avstjälpningsplatser läcker ut ämnen till grundvattnet om de inte är väl skötta. Avfallsplatser producerar också mycket metan, som är en drivhusgas. I många U-länder finns det hela samhällen som lever på och av avstjälpningsplatserna. Avfallssortering är ett effektivt sätt att minska de negativa effekterna som avfallet medför. Återanvändningen av metall, glas och papper fungerar bra i många länder och är också ekonomiskt motiverad. Det hållbaraste sättet att minska avfallets negativa effekter skulle vara att hindra att avfall uppstår. Detta skulle innebära en minskad konsumtion vilket i sin tur leder till förändringar i den globala ekonomin. Energiproduktionen Energiproduktion genom användningen av förnyelsebara energikällor ökar långsamt, men betydelsen ökar hela tiden. Solenergi (direkt och indirekt), vindkraft (bild 6.16), vattenkraft och olika slags biobränslen är just nu de viktigaste förnyelsebara energikällorna. Joniserande strålning På Strålsäkerhetsinstitutets hemsidor kan man läsa om all slags strålning. Icke joniserande strålning har längre våglängd än den joniserande och är mindre farlig för människan. UV-strålning och radiovågor är icke joniserande. Den joniserande strålningen människan utsätts för härstammar huvudsakligen från följande källor.
Litteratur: Schmidt-Bleek, Friedrich. Luonnon uusi laskuoppi: Ekotehokkuuden mittari MIPS, översättning och redigering: Lettenmeier, Michael. Gaudeamus, Helsinki 2000. ISBN 951-622-814-1 Goudie Andrew, Viles Heather: The earth transformed, an introduction to human impacts on the environment. Blackwell publishers, Oxford 1997. ISBN 0-631-19465-7 Wahlström, Erik; Hallanaro, Eeva-Liisa; Manninen Sanni: Miljöns framtid i Finland. OY Edita AB Helsingfors 1996. ISBN 951-37-1955-3. Rosenström, Ulla; Palosaari, Marika: Mått på hållbar utveckling. Indikatorer på hållbar utveckling i Finland – läget år 2000. Miljöministeriet, Helsingfors 2000. ISBN 952-11-0825-8 Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8 |
||||