Inledning
I de föregående kapitlen behandlades olika aspekter av hur den döda naturen påverkar människans liv. I det här kapitlet behandlas risker som förorsakas av levande organismer i vår omgivning.

Levande organismer kan vara parasiter som gör livet besvärligt för både människor och djur, det kan vara mikroorganismer som gör oss sjuka, eller organismer som förstör våra hus eller vår mat (bild 3.1).

Bild 3.1: En potatis som angripits av flera olika slag av mögel.

Levande organismer kan bli farliga eller problematiska om vi flyttar dem från deras ursprungliga omgivning till nya platser där de kan föröka sig okontrollerat. Det är oftast omöjligt att utrota en art som etablerat sig i ett nytt område. De flesta införda arterna är inte farliga för människan direkt, utan utgör ett hot mot de ursprungliga arterna. Ett exempel på detta är den grå ekorren i Storbritannien (bild 3.2).

Bild 3.2: En av de införda grå ekorrarna, Greenwich England.

En allt större uppmärksamhet riktas mot införda arter och de problem de fört med sig. I dokumentet "100 of the worlds worst invasive species" berättas mera om införda arter i hela världen. Miljöorganisationer i hela världen arbetar för en större medvetenhet om riskerna med införda arter. Finlands miljöcentral har publicerat en lista på införda arter och bekämpningen av vissa av dem . Mördarsnigeln är en av de nya och skadliga arterna i Finland. Östersjön är ett hav med få arter, det gör det möjligt för nya arter att etablera sig där.

Farliga växter och cyanobakterier/blågrönalger
Växter är i allmänhet inte direkt farliga för människan, men kan ändå vara skadliga på olika sätt.

Bild 3.3: Cyanobakterier.

• Ogräs konkurrerar med odlingsväxterna om näring och ljus och försvårar på det sättet odlingsväxternas tillväxt. Kvickrot och åkertistel är besvärliga ogräs i Finland.
• Vissa växter förökar sig så kraftigt att de stänger av vattenvägar och hotar djurlivet i vattendragen. Vattenhyacinten som införts till Afrika från Sydamerika täpper till vattenvägarna och kväver fiskarna i vattnet.
• Landväxter invaderar naturliga landekosystem så att de ursprungliga arterna utrotas. Opuntia-kaktusen fördes till Australien som prydnadsväxt och breder nu ut sig på stora områden. Många växter har införts till Galapagosöarna avsiktligt eller av misstag, listan omfattar 616 arter.
• Cyanobakterier och alger drar nytta av vattnens övergödning och förorsakar "algblomningar". Många arter är giftiga och kan döda djur. Människor kan drabbas om de äter musslor, de kan vara giftiga om de samlats/odlats i områden med algblomningar. Algblomningarna drabbar kuster i hela världen, USA, Europa och Asien. Också blomningarna i Östersjön studeras noga. Insjöarna i Finland drabbas också av algblomningar (bild 3.3).

Svampar och mögel
Svamparna förorsakar förgiftningar då människor plockar svamp till mat utan att känna dem tillräckligt väl. Den farligaste svampen i Finland är den vita flugsvampen som kan förväxlas med champinjoner. Det har skett ett fåtal dödsfall p.g.a. detta. Svamparna förorsakar problem även på många andra sätt.

Bild 3.4: Svampangripen skogsnäva.

Bild 3.5: Svampangrepp på ett lönnblad.

• Svampar och mögelsvampar förorsakar en hel del växtsjukdomar (bild 3.4, 3.5) som kan minska eller förstöra skörden. Potatispesten på Irland åren 1845 - 48 är ett exempel på en svampsjukdom som fått stora konsekvenser. Man uppskattar att mer än en miljon människor dog och många utvandrade till USA.
• Svampar och mögel gör maten giftig. Mjöldrygan har tidigare förorsakat många förgiftningar. Mögel som växer på lagrade matvaror förstör dem eller gör dem skadliga, genom att gifterna kan förorsaka cancer eller lever- och njurskador. Cancerframkallande aflatoxiner förekommer ofta i matvaror som blivit fuktiga.
• Svampar förorsakar stora skador på hus och andra konstruktioner. De flesta skadorna kan undvikas genom att följa byggnadsföreskrifterna. Husen skall byggas så att fukt inte når träkonstruktionerna. Hus som får fuktskador, "mögelhus" kan göra invånarna sjuka. Hussvampen kan förstöra hela hus.

Litteratur:

Natur i Nord. Naturskydd i Norden under 1900-talet. Suul, Jon (red.). Nord 2003:5. Nordiska Ministerrådet. Köpenhamn 2003. ISBN 92-893-0871-0

Kalliola, Iiris; Nummelin, Matti: Kaukomatkaajan luontoharmeja. Kummallisia, vaarallisia ja pelottavia etelän eliöitä. Kustannus Oy Tammi Helsinki 2001. ISBN 951-31-2211-5

Hyvää matkaa. Huovinen, Maarit (toim.). Kustannus Oy Duodecim, Jyväskylä 2002. ISBN 951-656-807-6

Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8

Föregående

Nästa