Inledning
Krig och terrorism och brott mot de mänskliga rättigheterna är ett stort problem också idag. Konflikter av olika slag pågår i många länder hela tiden. När medierna slutar skriva om en konflikt betyder det inte att den upphör att finnas. Många människor dör och lemlästas i oroligheterna. Andra flyr undan och måste bo i flyktingläger, kanske under flera år.

Terrorism skiljer sig från traditionell krigsföring genom att den inte riktar sig mot en fiende i uniform eller mot militära mål. Offren för terrorism är ofta helt utomstående vuxna och barn. Dessa offer har i allmänhet ingen beröring med orsaken till terrorismen, utan de råkar bara befinna sig på platsen för terrordåden (bild 5.17). FN arbetar aktivt mot terrorism.

Bild 5.17: "Ground Zero" i New York i augusti 2005, platsen för
WTC-tornen som sprängdes av terrorister den 11 september 2001.
Foto: Johan Ehnberg.

Med terrorister avses grupper som följer en viss ideologi och som vill förverkliga ideologins mål med våld. Oftast har terroristerna anknytning till någon lokal konflikt. De tamilska tigrarna på Sri Lanka kämpar för självständighet, och är verksamma på ett begränsat område. Anknytningen till ett visst problem eller en given plats är inte alltid speciellt tydlig.

Det finns hundratals terroristgrupper i världen som inte är statliga. De är beväpnade och driver sin sak med våld, oftast är målet självständighet för ett visst område. Flera grupper är aktiva också i Europa, till exempel ETA i Spanien.

Väpnade konflikter och fredsavtal
Just nu pågår 60 olika väpnade konflikter i världen. Krig mellan länder har minskat, på 1900-talet utkämpades många krig, t.ex. i och mellan tidigare kolonialstater. De flesta väpnade konflikter som pågår idag är inbördeskrig. Även antalet militärkupper har minskat. De flesta kupperna och inbördeskrigen inträffar i de allra fattigaste länderna, Afrika och Latinamerika är mest utsatta.

Under de senaste åren har flera fredsavtal undertecknats och en verklig fredsprocess kan börja i flera områden. President Martti Ahtisaari hade en centrall roll i fredsförhandlingarna i provinsen Aceh i Indonesien. Fredsavtalet som slöts mellan Indonesien och Acehs separatistgerilla GAM skrevs under den 15 juli år 2005. Undertecknandet kan betyda slutet på en 30-årig blodig konflikt.

Offren för de väpnade konflikterna utgörs bara till en liten del av soldater. Människor som flyr undan konflikterna råkar ut för sjukdomar och svält. Illa avlönade soldater kan anse att de har rätt att plundra och våldta. I värsta fall sker folkmord såsom i Rwanda 1994 då över en miljon människor dödades. Antalet människor som dör i konflikterna har ändå minskat, kanske för att möjligheterna att fly undan har blivit bättre.

Barnsoldater är vanliga i många arméer och gerillagrupper (bild 5.18). Enligt FN:s definition är alla soldater som inte fyllt 18 år barnsoldater. Att bli soldat är för många barn ett sätt att överleva, de får mat och husrum. Andra barn rövas bort för att bli soldater och de får ofta göra de värsta uppdragen. I Nepal finns det en stor mängd barnsoldater. Där kidnappar maoistgerillan många barn och låter dem genomgå kurser i gerillakrigsföring innan de släpps fria.

Bild 5.18: Områden där barn har deltagit i krigshandlingar,
enligt Child Soldiers Global Report (2001).

Antalet barnsoldater i världen är just nu, bara i Afrika, över 100 000. Barn lider väldigt mycket i krigen, och efter kriget behöver de många år av rehabilitering för att de skall kunna leva ett någorlunda normalt liv igen. Barnsoldater finns främst i Afrika men också i Asien och i Mellanamerika.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
Deklarationen definierar alla människors rättigheter och friheter och den gäller i hela världen. Den antogs år 1948 och innehåller 30 artiklar. I artiklarna stadgas bland annat om rättigheter till personlig frihet och trygghet, religionsfrihet, politisk frihet, yttrandefrihet, tankefrihet, jämlikhet. Slaveri, tvångsarbete, tortyr, misshandel och kvarhållande (=ungefär olaglig arrestering ) är förbjudna. Varje människa har också rätt till mat, bostad och skolning.

Om barnens rättigheter stadgas i en skild konvention. I konventionen definieras ett barn som en person under 18 år. Barnens ställning i världen har förbättrats under de senaste 50 åren. Allt fler barn överlever spädbarnsåldern, fler barn får gå i skola i U-länderna. Men fortfarande dör 11 miljoner barn årligen av orsaker som kan förhindras (smittsamma sjukdomar, undernäring och vanvård). I det stressade västerländska samhället försummas barnen ofta på andra sätt, de har det ofta bra fysiskt men är i stället mycket ensamma.

I Genevekonventionerna fastslås den internationella humanitära rättens regler. Det internationella Röda Korset arbetar både i krig och i fredstid på basen av dessa konventioner. Det finns fyra konventioner, två från år 1948 och två tilläggskonventioner från 1977. Där stadgas regler som gäller i krigssituationer. Konventionen strävar efter att skydda civila och krigsfångar och att minska lidandet i krigssituationer. Viktiga punkter är bland annat följande:

• De som lagt ner sina vapen skall respekteras.
• Civila skall respekteras.
• Fångar skall respekteras.
• Hjälppersonal får inte hindras i sitt uppdrag.

Bild 5.19: En kanon övervakar havsområdet
utanför en gammal fästning, Spanien.

Vapenavtal
Vapenavtalen försöker begränsa användningen av speciellt farliga vapen. Det första avtalet är från 1868 i St Petersburg då explosiva kulor förbjöds. Haagavtalet underskrevs 1899 i Haag, då expanderande "dumdumkulor" förbjöds.

År 1925 skrevs ett avtal om förbud mot kemiska och biologiska vapen i Genève. Genèveprotokollet från 1977 har undertecknats av mer än 150 stater och omfattar förbud mot flera slags vapen. FN försöker få ett nytt avtal undertecknat sommaren 2006, avtalet skall reglera försäljningen av vapen till krigshärjade områden. Vapenavtal mot bland annat följande vapenslag finns:

• Vapen som förorsakar onödig skada och överdrivet lidande.
• Kärnvapenspridning.
• Biologiska vapen (mjältbrand, botulin, smittkoppor).
• Laservapen som förblindar.
• Landminor, 147 länder har undertecknat avtalet (2005, se karta).
• Kemiska vapen.

Krigsindustrin är kreativ och nya vapen utvecklas hela tiden. De nya vapnen utnyttjar framsteg inom teknologin: mikrovågor, ljudvågor, superlim och andra nya kemikalier. Konsekvenserna av användningen av kemikalier syns fortfarande på många ställen, bla. i Vietnam, främst "Agent Orange". Många barn i de mest besprutade områdena föds fortfarande, länge efter kriget, med missbildningar.

Landminorna är en av de stora riskfaktorerna i många länder. Under krigen har landområden minerats, men minorna finns kvar även efter kriget. Idag finns det minerade områden i åtminstone 62 länder. Mest minor finns det i Kambodja, Afghanistan och Bosnien. Det är ett mycket långsamt och farligt arbete att ta bort minorna. En person kan rensa ett område på ca 20-50 kvadratmeter per dag.

Minorna hindrar jordbrukarna från att bruka jorden. De som drabbas mest är barn, eftersom de vill leka på nya ställen och håller sig inte bara på upptrampade stigar. Sedan 1975 har ungefär en miljon människor dödats eller lemlästats av landminor. Fortfarande tillverkas och sprids det nya minor, tidigare med en hastighet på en miljon i året. Takten har lyckligtvis minskat.

Övervakningen av de mänskliga rättigheterna
I många länder är civilbefolkningens rättigheter små och deras möjlighet att försvara sig mot myndigheter och i vissa fall internationella bolag, är dåliga. Också i så kallade rättsstater förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna. I Finland övervakar bland annat Justitieombudsmannen samt många icke-statliga organisationer att de mänskliga rättigheterna följs.

FN har en underorganisation som arbetar i hela världen för de mänskliga rättigheterna, UNFPA. Även ett flertal frivilligorganisationer är internationellt aktiva bland andra Amnesty, och Human Rights Watch. Andra organisationer riktar in sig på mera lokala problem, eller på yrkesgrupper, som PEN som försvarar författares och journalisters rättigheter.

Enligt Amnesty Internationals årsrapport för 2005 förekom år 2004 tortyr eller misshandel i 104 länder. I 26 länder verkställdes avrättningar, i 79 länder fanns det begränsningar i möjligheterna att yttra sig eller idka föreningsverksamhet.

Litteratur:

Pitkä matka kotiin, pakolaiset ja paluumuutto. Suvanto, Marja-Leena (toim.). Suomen pakolaisapu ry 1993.

Keskellä konfliktia, opettajanopas. Ulkoasiainministeriön kehitystyöosasto, Helsinki 1999.

Suomen tilastollinen vuosikirja 2004. Tilastokeskus, Hämeenlinna 2004. ISBN 952-467-350-9
Nagle, Garrett: Hazards. Thomas Nelson and Sons Ltd, Walton-on-Thames 1998. ISBN 0-17-490022-8