Global uppvärmning (Läroboken s. 39)
Under de senaste årtiondena har ett viktigt tema i diskussionerna om jordens framtid varit förändringarna i jordens medeltemperatur. Den försnabbade minskningen i glaciärernas och inlandsisens omfattning är oroande. Det finns många olika uppfattningar om orsakerna till den stigande temperaturen. Forskning visar nu klart att jordens medeltemperatur stiger.

Bild 2.2: Växthuseffekten och drivhusgaser.

Enigheten om att människan bidrar till den globala uppvärmningen, genom ökade utsläpp av växthusgaser, är stor. Många internationella konferenser har försökt utarbeta strategier för att minska utsläppen. Kyotokonferensen i Japan år 1997, gav upphov till Kyotoprotokollet. Målet med protokollet är att minska utsläppet av växthusgaser, främst koldioxid, detta skall ske så att deltagarländernas utsläppsnivå skall vara lägre än nivån år 1990. Avtalet räcker till 2012. Under klimatkonferensen i Montreal i Kanada i december 2005 har man lyckats komma överens om en fortsättning på avtalet, målen är dock mycket vaga.

Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som beror på att en del av det synliga ljuset (kortvågig strålning) omvandlas till värmestrålning (långvågig) när den når marken. Den långvågiga strålningen hålls kvar i atmosfären av växthusgaserna. De ökande mängderna drivhusgaser förstärker effekten och temperaturen på jorden stiger (bild 2.2). På Hawaii har man mätt atmosfärens koldioxidhalt sedan 1955. Resultaten visar att koldioxidhalten i atmosfären har stigit hela tiden sedan mätningarna startades. Enligt olika beräkningar kommer jordens medeltemperatur att stiga med 1,5 - 6 grader på hundra år.

Drivhusgaserna
Många internationella undersökningar visar att de ökande mängderna av drivhusgaser bidrar till uppvärmningen. De viktigaste drivhusgaserna (bild 2.4) och de viktigaste utsläppskällorna framgår av listan nedan. Procenttalet anger gasernas ungefärliga andel av växthuseffekten:

• Koldioxid 64 %, förbränning av fossila bränslen inom trafik och energiproduktion, utdikning av kärr och sumpmarker
• Metan 19 %, idisslare (kor i livsmedelsproduktionen), avstjälpningsplatser, naturgas från oljefält, sumpmarker
• CFC-föreningar 6 %, kylanläggningar, brandsläckare, flygbränsle
• Dikväveoxid, trafikförorening, förbränning
• Vattenånga, vattenångan i atmosfären är en viktig växthusgas, människan kan dock inte direkt påverka mängderna

Bild 2.3: Zebra på tidigare sjöbotten i Etosha,
en hjord gnuer vid horisonten.

Följder av global uppvärmning
Det finns många uppfattningar om vad som kan bli följderna av den globala uppvärmningen. I listan nedan nämns sannolika konsekvenser:

• Havsnivån stiger: inlandsisarna på Antarktis och Grönland fortsätter att smälta, vattnet utvidgas när det värms upp, på hundra år kommer havsnivån sannolikt att stiga med en meter, detta innebär att många kustområden och öar kommer att översvämmas.
• Mängden metan i atmosfären ökar då metan bundet i permafrosten och på havsbottnen frigörs, detta accelererar växthuseffekten.
• De torra områdena som sammanhänger med hästbreddernas högtrycksområden blir bredare, den odlingsbara arealen minskar (bild 2.3).
• Det tempererade området sträcker sig längre norrut, markerna i norr är inte väl lämpade för odling.
• Vissa scenarier förutsäger att Golfströmmen kommer att försvagas eller upphöra då ytvattnet söder om Grönland blir varmare och mindre salt, djuphavsströmmarna upphör. Ny forskning säger att detta redan har börjat hända. Detta skulle leda till ett mycket kallare klimat i Nordeuropa.
• Ekosystem och arter hotas då förändringarna i klimatet sker snabbare än organismerna kan anpassa sig.
• Matbrist uppstår då den totala odlingsbara arealen minskar.

Läs mera om klimatförändringen:
Finlands meteorologiska institut
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Klimattema i Tiede 4/2004
Taloudellinen tietotoimisto, undervisningsprogram på finska
New Scientist
Wikipedias lista över ländernas utsläppsandelar och nationalprodukt

Bild 2.4: Fördelningen av koldioxidutsläppen mellan olika länder år 1997.

Litteratur:

Jääkaudet. Koivisto, Marjatta (toim.). WSOY, Helsinki 2004. ISBN 951-0-29101-3

Karttunen, Hannu; Koistinen, Jarmo; Saltikoff, Elena; Manner, Olli: Ilmakehä ja sää. Ursan julkaisuja 62. Tähtiteteellinen yhdistys Ursa, Helsinki 1998. ISBN 951-9269-87-8

Suomalainen sääkirja, etanasta EL Niñoon. Juhani Rinne, Jarmo Koistinen ja Elena Saltikoff (toim.). Otava, Helsinki 1998. ISBN: 951-1-15483-4

Goudie Andrew, Viles Heather: The earth transformed, an introduction to human impacts on the environment. Blackwell publishers, Oxford 1997. ISBN 0-631-19465-7

Wahlström, Erik; Hallanaro, Eeva-Liisa; Manninen Sanni: Miljöns framtid i Finland. OY Edita AB Helsingfors 1996. ISBN 951-37-1955-3.