Isens rörelser

Is är egentligen ett segt material. Det här gör att den långsamt formas om och rör sig. Glaciärerna rinner ner från bergen eller ut mot kusten. Under isen kan trycket bli så stort att där finns flytande vatten, på andra ställen värms marken av vulkanisk verksamhet (till exempel på Island). Det här gör att glaciärerna rör sig med olika hastigheter i olika områden. I Alperna glider isen med en hastighet mellan 30 och 100 m/år. Snabbast rör sig isen på Grönland där den kan röra sig många kilometer på ett år. 

Det går ändå många år från det att snö faller på glaciärens övre del, tills den når glaciärens nedersta del och smälter till vatten igen. Aletschglaciären i Schweiz är ca 23 km lång. Det här betyder att snöns resa från toppen av glaciären till ändmoränen tar minst 230 år. 

I nedre delen är glaciären full med sprickor och fåror fyllda med smältvatten. Det är därför mycket farligt att röra sig på den, i synnerhet på sommaren finns det stor risk att man faller in i glaciären.

Glaciärens struktur och arbete

Glaciärerna kan delas upp i två delar. I den övre delen, ackumulationsområdet, ökar isens massa och i den nedre delen sker avsmältningen. Snögränsen bildar ofta skiljelinjen mellan dessa. Ur bilden nedan framgår glaciärens olika delar.

Smältvattensfåror i en isländsk glaciärs nedre del, fårorna är fyllda med sand och grus.

Bilden är länkad till en animation, klicka på bilden!

När isen rör sig plockar den med sig stenar och grus från underlaget. Stenarna skrapar i sin tur på berget (erosion). Allt detta material glider vidare med isen och ansamlas sedan i en hög där glaciären tar slut. Detta material kallas för ändmorän. Litet morän skuffas också ut på glaciärens sidor och kallas då för sidomoräner. På bilden från Italien till höger, ser man flera änd- och sidomoräner. En glaciär som kommit ut genom bergspasset mitt på bilden har lämnat dessa spår. En del av det allra finkornigaste slipdammet rinner bort med smältvattnet och ger vattnet ett grått mjölkigt utseende "glaciärmjölk". Det material som finns i glaciärmjölken sedimenterar sedan som lera.